Midnight Sun Marathon

Midnight Sun Marathon var detta år även norskt mästerskap i marathon, varför det på förhand hade spekulerats i ett väldigt snabbt lopp. Dessa spekulationer kom dock att visa sig ganska grundlösa.

Själv var jag något osäker inför min debut på maran och hade därför inte en väldigt hög målsättning. Att hålla 4:00/km hela vägen ger ju 2:48, något som jag varit nöjd med. Detta betydde i sin tur att Görans familjerekord på 2:53 måste slås.

Men när startskottet går far ju tävlingsdjäveln i en. Även om jag direkt släppte den absoluta täten, så kände jag att detta gick för fort i förhållande till min tidsplan. Jag såg inga kilometermarkeringar förrän vid 39 km kvar (alltså vid nästan 3,2 km - detta inklusive en passage av den 46 meter höga Tromsøysundbrua) och hade då under 11:30.

Det kändes dock lätt ut så jag fortsatte i ungefär samma fart, dvs kilometrar som gick under 3:40 under den första milen (som gick i medvind). Strax efter första vändningen passerades också första milen, vilken gick på 36 minuter, nästan 4 minuter under det ursprungliga schemat.

Dock kändes kroppen fortfarande bra, så jag tänkte "bära eller brista" och fortsatte på samma sätt. I motvinden föll dock kilometertiderna något - pendlade i stort sett mellan 3:40 och 3:45. Jag sprang dock upp mig ett par placeringar under den andra milen, vilket gav extra inspiration och motivation.

Halvan passerades efter den andra Tromsøysundbrupassagen på 1:17:35, men nu började en trötthetskänsla komma smygande. Tack och lov är den andra halvan något lättare än den första (i stort sett inga backar), så jag försökte hela tiden tänka positivt och fokusera på att hålla farten uppe den innevarande kilometern.

Detta gick i och för sig bra, ända till passering 10 km kvar ute vid flygplatsen. Strax efteråt kom jag i kapp en löpare, men han var en tjurskalle han också och svarde med att göra ett miniryck när jag hade nått honom. Mycket demoraliserande, eftersom jag vid denna tidpunkt var duktigt sliten.

Nytt fokus: att hålla under 4:00/km. Trots skrikande lår- och vadmuskulatur klarade jag detta och kom också snart i fatt min ryckande kamrat igen. Denna gång hade han dock inte så mycket torrt krut kvar, så han försvann relativt snabbt bakom mig.

Sista 5-6 km var tunga, mitt enda fokus var här att hålla ett tempo som skulle få mig in på en tid under 2:40. Detta lyckades också, och det var en mycket lycklig (och nästan lika trött) Lundin som korsade mållinjen på tiden

2:38:47.

Passertider (egenhändigt knäppta):

• 10 195m: 36:50 (10 km c:a 36:08)
  
• 20 195m: 1:13:58 (20 km c:a 1:13:15 -milen mellan 10 och 20 km på 37:07)
  
• 21 097m: 1:17:35 (andra halvan gick följaktligen på 1:21:12)
  
• 32 195m: 1:59:48 (sista 10 km på 38:59)

Milarna i loppet gick således på c:a 36-37-38-39 minuter, kanske inte riktig som jag tänkt mig (hade egentligen hoppats på negativa splits), men totalt sett är jag mycket nöjd, eftersom jag blev totalfemma i ett norskt mästerskap med systematisk träning i bara 7-8 veckor (varav ingen varit på mer än 5 pass / 90 km).

Marathon er langt, men...

Iblandt vet man ikke helt hva man gir seg inn på. 42195 meter er jo ganska langt. Men av en eller annen grunn så gleder jeg meg. Utfordringen blir å løpe disiplinert i starten og ikke bli for overivrig. Å huske at man ikke er like godt trent som for drøye ti år siden er en forutsetning for at dette skal gå bra.

Værmeldingen for lørdag sier klarvær, 10 grader og svak vind. Høres lovende ut!

Lundinarna

En liten koll på nätet ger ju alltid vissa förbluffande resultat

Visste du t.ex.:

• att min släkt inte härstammar från byn Lundin Links i östra Skottland. Denna plats är annars mest känd för sina golfbanor, varav den ena (Lundin Links Ladies 9 hole course) är världens äldsta bana för damer.
• att jag inte är medlem av Lundinsläkten som är arvtagare till Lundin Petroleum (hade ju i varit helt fel, dock...).
• att det finns cirka 15 000 personer i Sverige som heter Lundin som efternamn. I Norge får man 183 träffar på "Lundin" på telefonkatalogen.no.
• att Lundinarna spelar en icke obetydlig roll i Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö".
• att Anders Lundin är min bror, dock inte allsångsledaren på Skansen. En likhet är det dock mellan dessa två: bägge sjunger hellre än bra.
  
• att min andre bror, Göran, ska tituleras "förlagsdirektör" enligt wikipedia. Fint ska det vara!
  

Så er jeg igang her også...

...inspirert (?) av svigersøstra så prøver jeg meg på litt blogging. Ikke for at jeg vet hva en blogg egentlig skal handle om, men jeg vil i hvert fall med ujevne mellomrom skrive det jeg eventuelt har på hjertet.

Hvilket språk skal jeg da skrive på? Tenker meg en hederlig skandinavisk kompromis: annen hver gang på "norsk" (ja, jeg skriver ikke helt perfekt) og annen hver gang på svensk. Comprende?